Jag är inte rädd.

Ljuste färdas snabbt emot mig

Likt blixten över himlen så faller ljuset över mig

Jag faller, jag faller

Marken är kall och hård

Jag vaknar, tittar mig omkring

Reser mig sakta men säkert

Upp, upp

Knyter näven i min ficka

Jag vandrar vidare

Ungefär så här känns det när ett förhållande tar slut. Likt en käftsmäll så paralyseras du, inga rörelser, bara din egna andning som ljuder.

Nu måste jag gå och sova, jag är en trött ungkarl ikväll.

Ciao!

Alltid lika stor ångest när jag kliver upp på torsdagar. Varför? Jo för att torsdagar är den enda dag jag lätt kan vara utan. Torsdag är en mellanlandning inför fredagen som jag vet kommer snart.

Det här suger…

Nåja i övrigt så mår jag bra, dock lite trött och seg men så är det ibland antar jag. Så vad kan man säga om dagen hittills?

Seg, och åter seg, händer inte mycket just nu och avvaktar på att kunderna skall vakna.

Jag låg och funderade länge igår kväll, kan jag tänka mig att vara ihop med den människa som jag delat livet med ett tag? Visst det tog slut på ”rätt” sätt och det är inga hard feelings, men frågan är, KAN jag ÄLSKA denna människa igen? Jag vet inte riktigt vad jag skall tro eller tänka just nu.

Tittar man på mitt allmänna tillstånd just nu så går det nog kanske inte då jag inte mår bra, men om 3-4månader till så mår jag nog fullt bra igen. Bäddar detta för ett förhållande eller bör jag avvakta och ligga lågt och se hur mitt hjärta känner för människan? En sak är säker, kuken kommer då inte få styra mitt val. Jag måste följa mitt hjärta och min själ. Är det meningen att jag skall leva som singel tills jag hittar någon annan som jag vill dela mitt liv med eller kommer jag hitta henne igen?

Bra fråga som jag inte kan svara på ännu. Jag vet iaf att kärleken kan vara tuff och att ibland så måste man göra svåra val i livet som påverkar en på ett eller annat sätt. Tiden är min bästa vän i detta fall, och jag har tid att fundera på vad jag vill göra. Men en sak är säker, jag har älskat den människan över allt annat på denna jord.  Så glömd är du aldrig (You be’ in my heart). Och chansen är stor att jag kommer kunna säga att jag älskar dig igen. Men inte här, inte nu och inte i morgon. Låt mig mogna, låt mig ta det beslutet i lugn och ro.

Nu är det lunchdags iaf.

Ciao!

Det är tomt här hemma. Dörren till lägenheten öppnas sakta, ingen som ropar hej eller kommer och kramar om en.

Just det, för jag är singel nu.

Som vanligt när jag kommer hem så ligger det buntvis med reklam innanför dörren, satans brevbärare, jag kommer skjuta dig nästa gång du släpper ICAS reklam i min låda...det sitter en lapp på dörren "ej reklam tack"

Tydligen så fungerar inte rikssvenska mer så får använda rinkebysvenska för att budskapet skall gå fram.

Så hur känns det nu att vara singel?

Är livet mycket olikt vad det en gång har varit?

Känslan av att vara nybliven singel är faktiskt rätt ovan men samtidigt så känns det skönt på något sjukt sätt. Jag kan inte sätta fingret på vad det är MEN det är som att jag behöver den här tiden för mig själv för att veta vad jag vill med livet och vad livet vill med mig. Visst har jag gråtit och känt mig väldigt ensam i den stora vida världen. Men såna gånger är det skönt att bara ligga och gråta ut i en kudde (psst glöm inte att torka kudden sen bara). Så ur många perspektiv så är det en förändring som påverkat mig som individ, vem jag är och vem jag kommer att bli. För jag har insett att jag inte kommer vara samma sorts person när allting kommer kring, jag kommer vara starkare än någonsin och vara redo inför framtiden igen.

Är då livet så olikt för var det då har varit en gång?

Ja det är klart livet är annorlunda, ingenting är sig likt, men hey, vem har sagt att förändring inte kan vara bra?

Nu är det dags att hitta mig själv.

Men....

Nu dags att sova.

Ciao!

Hej,

Har haft lite skrivtorka sista dagarna för att orka skriva här.

Men nu har jag lite glöd kvar iaf :)

Tankar, värderingar, allt det där.

Vad tänker jag på just nu? Egentligen så tänker jag inte på speciellt mycket, livet rullar ju liksom på som vanligt och allt är som vanligt...eller är det så? Värderar du och jag varann på samma sätt?

Fan så djup och deppig jag kan låta, men när jag blir fundersam så vet jag inte hur jag ska få ut alla tankar jag har i skallen. Allting bara snurrar runt runt runt runt, usch jag blir åksjuk! Så fort går det....

Jag antar att jag är fullt normal som har såna här tankar och som inte vet hur jag ska tolka dem, men framförallt, hur ska jag bearbeta dessa? Livets stora gåta kan ibland vara svår att förstå. Jag hittar då inga svar på den gåta som jag har ställt mig själv....

Nu försöker jag iaf hitta på något att äta, men motivationen och fantasin är helt borta just nu.

Håller jag på bli sjuk?

Eller är jag bara en bitter ungkarl med åt helvete för mycket tankar som snurrar runt?

Det får tiden utvisa....

Ciao!

Läste ett inlägg på en blogg om en ung tjej som blivit våldtagen.

Jag mår illa, jag är äcklad och jag skäms över att vara kille...

Fy fan!

Ciao!

Det kan man iaf tro om man lyssnar på Raubiter och deras låt hjärteblod. Grymt hemsk låt men faktiskt rätt bra sound :-)

Jag kollade mig själv i spegeln idag

Jag såg min kropp och min mage

Nä huja, åt helvete för mycket godis och andra sötsaker

Dags för åtgärd.

Nåja, det blev tyvärr ingen middag med syster och hennes svärföräldrar, pappa har nog åkt på magsjuka...men iaf så blev det middag med mamma och lillebror. Pasta med köttfärssås är ju inte alls dumt kan jag lova :-)

I övrigt så har jag varit med goda vänner ikväll och träffat en del nya personer. Frågan är ju bara vad jag ska göra med dessa nya personer, acceptera dessa som riktiga vänner som jag har i min närmsta krets eller om jag ska ha dem utanför min riktiga krets, svår fråga det där....

För vänner som vänner stämmer som inte riktigt, jag vill med riktiga vänner kunna sitta ner och prata om saker och ting, och jag vill veta att dem förstår vad jag menar. Dvs inga ytliga bekanta som endast sitter och nickar och som inte säger ett ord.

Jag tror att jag får vara lite kräsen, eller vågar jag det?!

Jag är inte rädd, men jag är förvirrad, och när jag är förrvirrad så blir jag fundersam, och blir jag fundersam så vette fan vad jag ska göra.

Satans i-lands problem.

Ciao!

Hej.

Jag sitter här igen.

Hur fan hamnade jag här?

Jag vet inte?
har jag inget liv kanske?

Jag vet inte det heller.

Eller så är det bara så att i brist på annat att göra så sitter jag här ;) Det låter jag vara osagt.

Kärlek, förhållande, sex, myspys, ja allt det där låter ju helt fantastiskt underbart och mysigt. Och visst allt det där är ju faktiskt trevligt och mysigt.

Men när förhållandet tar slut så försvinner ju Kärlek, förhållande, sex och myspys direkt. Men som singel så borde du också kunna strula runt rätt friskt, eller hur?

Jag har den inställningen att jag inte kommer att strula runt bara för att jag är singel. Även om jag har kvinnliga singelvänner som hälsar på under ett par dagar så kommer jag inte strula till det.

Slutsats

Är det värt att strula med en bästa vän som man har pratat med i många år bara för att man är kåt?

I mina ögon, nej. Äkta vänner växer inte på träd.....

Jag vet iaf att jag är rädd om mina kvinnliga vänner. För bra vänner växer inte på träd.

Pst, jag är även rädd om mina manliga vänner men dom strular man inte med.... :)

Jag är rädd om er mina vänner.

Och jag är rädd om mig själv.

Jag skall bli munk.

Ciao!

God morgon läsare, hoppas på att allt är bra med er!

Här är det lugna och raka rör, sitter och lyssnar på spotify samt softar lite grann.

Är ju något jävla trött, kom i säng först vid 06:30 i morse....jag vet, jag är fan dum som gör så emot mig själv...men men.

Kom även på i morse att jag har då fan tom kyl, finns ingenting hemma att äta :(!

Så detta är vad man kallar en ungkarlsflopp, har man ingenting hemma får man gå hungrig tills dess att man har fixat något att äta (logiskt va ;)?)

Idag så blir det då iaf middag med min systers svärföräldrar, det blir väldigt trevligt :-)

Nu smiter jag in i duschen...

Ciao!