Hej.

Jag sitter här igen.

Hur fan hamnade jag här?

Jag vet inte?
har jag inget liv kanske?

Jag vet inte det heller.

Eller så är det bara så att i brist på annat att göra så sitter jag här ;) Det låter jag vara osagt.

Kärlek, förhållande, sex, myspys, ja allt det där låter ju helt fantastiskt underbart och mysigt. Och visst allt det där är ju faktiskt trevligt och mysigt.

Men när förhållandet tar slut så försvinner ju Kärlek, förhållande, sex och myspys direkt. Men som singel så borde du också kunna strula runt rätt friskt, eller hur?

Jag har den inställningen att jag inte kommer att strula runt bara för att jag är singel. Även om jag har kvinnliga singelvänner som hälsar på under ett par dagar så kommer jag inte strula till det.

Slutsats

Är det värt att strula med en bästa vän som man har pratat med i många år bara för att man är kåt?

I mina ögon, nej. Äkta vänner växer inte på träd.....

Jag vet iaf att jag är rädd om mina kvinnliga vänner. För bra vänner växer inte på träd.

Pst, jag är även rädd om mina manliga vänner men dom strular man inte med.... :)

Jag är rädd om er mina vänner.

Och jag är rädd om mig själv.

Jag skall bli munk.

Ciao!

God morgon läsare, hoppas på att allt är bra med er!

Här är det lugna och raka rör, sitter och lyssnar på spotify samt softar lite grann.

Är ju något jävla trött, kom i säng först vid 06:30 i morse....jag vet, jag är fan dum som gör så emot mig själv...men men.

Kom även på i morse att jag har då fan tom kyl, finns ingenting hemma att äta :(!

Så detta är vad man kallar en ungkarlsflopp, har man ingenting hemma får man gå hungrig tills dess att man har fixat något att äta (logiskt va ;)?)

Idag så blir det då iaf middag med min systers svärföräldrar, det blir väldigt trevligt :-)

Nu smiter jag in i duschen...

Ciao!

Killar.....

Vi förväntas vara stenhårda, maskulina och okänsliga typer.

Vi förväntas inte gråta om vi blir ledesen.

Vi förväntas kunna ta emot slag och resa oss igen och gå vidare.

Men så är fan inte fallet. Vi killar vi kan också vara ledsen, vi känner också smärta, vi känner sorg och vi känner oss ensamma rätt ofta vi också. VI GRÅTER när vi är ledsen.

När mitt senaste förhållande tog slut tror jag att jag grät ut varenda tår jag hade i kroppen, jag har gråtit och varit deppig och ibland har man undrat om livet är värt att leva. Men vafan, då har jag fått tänka till en gång till, hur dum är jag som tror att livet tar slut bara för att ett förhållande tagit slut? Det finns ju en tid efter förhållandet som jag måste leva och uppleva själv, och kanske hittar man varann igen, vad vet jag?.  Gråt, slå på en kudde och skrik ut din smärta, det gör då fan livet enklare och bättre att leva än att sitta och hålla sån smärta inom dig själv.

Sen ska man då inte glömma bort vännerna som kommer att stötta dig om något händer, dom är guld värda

Ibland funderar jag på att gå in i ett förevigt skal och aldrig komma ut därifrån? Då kan ju ingenting skada mig och min själ, KLOCKREN lösning, eller inte....Förr eller senare så kommer livet att K*ulla oss alla, förbered dig på den mentala biten, du kommer inte undan. Så lev livet som vanligt, allt blir bra ändå :)!

I övrigt så är det skönt att mitt liv nu åter börjar återgå till det "vanliga" och att jag börjar må helt bra igen, det gör att allt blir enklare att sköta....Nu har jag dock ett spännande projekt på gång som kommer att vända om allt i livet.

Fast visst saknar jag dig varje dag, vore konstigt om jag inte gjorde det

Jag är inte bitter, jag är en övermogen 21åring som fått bita i det sura äpplet ett par gånger i mitt liv.

Jag tänker framåt, där framme i tunneln så finns det något som jag hoppas på.

Ciao!