Jag är inte rädd.

Ljuste färdas snabbt emot mig

Likt blixten över himlen så faller ljuset över mig

Jag faller, jag faller

Marken är kall och hård

Jag vaknar, tittar mig omkring

Reser mig sakta men säkert

Upp, upp

Knyter näven i min ficka

Jag vandrar vidare

Ungefär så här känns det när ett förhållande tar slut. Likt en käftsmäll så paralyseras du, inga rörelser, bara din egna andning som ljuder.

Nu måste jag gå och sova, jag är en trött ungkarl ikväll.

Ciao!

Alltid lika stor ångest när jag kliver upp på torsdagar. Varför? Jo för att torsdagar är den enda dag jag lätt kan vara utan. Torsdag är en mellanlandning inför fredagen som jag vet kommer snart.

Det här suger…

Nåja i övrigt så mår jag bra, dock lite trött och seg men så är det ibland antar jag. Så vad kan man säga om dagen hittills?

Seg, och åter seg, händer inte mycket just nu och avvaktar på att kunderna skall vakna.

Jag låg och funderade länge igår kväll, kan jag tänka mig att vara ihop med den människa som jag delat livet med ett tag? Visst det tog slut på ”rätt” sätt och det är inga hard feelings, men frågan är, KAN jag ÄLSKA denna människa igen? Jag vet inte riktigt vad jag skall tro eller tänka just nu.

Tittar man på mitt allmänna tillstånd just nu så går det nog kanske inte då jag inte mår bra, men om 3-4månader till så mår jag nog fullt bra igen. Bäddar detta för ett förhållande eller bör jag avvakta och ligga lågt och se hur mitt hjärta känner för människan? En sak är säker, kuken kommer då inte få styra mitt val. Jag måste följa mitt hjärta och min själ. Är det meningen att jag skall leva som singel tills jag hittar någon annan som jag vill dela mitt liv med eller kommer jag hitta henne igen?

Bra fråga som jag inte kan svara på ännu. Jag vet iaf att kärleken kan vara tuff och att ibland så måste man göra svåra val i livet som påverkar en på ett eller annat sätt. Tiden är min bästa vän i detta fall, och jag har tid att fundera på vad jag vill göra. Men en sak är säker, jag har älskat den människan över allt annat på denna jord.  Så glömd är du aldrig (You be’ in my heart). Och chansen är stor att jag kommer kunna säga att jag älskar dig igen. Men inte här, inte nu och inte i morgon. Låt mig mogna, låt mig ta det beslutet i lugn och ro.

Nu är det lunchdags iaf.

Ciao!

Det är tomt här hemma. Dörren till lägenheten öppnas sakta, ingen som ropar hej eller kommer och kramar om en.

Just det, för jag är singel nu.

Som vanligt när jag kommer hem så ligger det buntvis med reklam innanför dörren, satans brevbärare, jag kommer skjuta dig nästa gång du släpper ICAS reklam i min låda...det sitter en lapp på dörren "ej reklam tack"

Tydligen så fungerar inte rikssvenska mer så får använda rinkebysvenska för att budskapet skall gå fram.

Så hur känns det nu att vara singel?

Är livet mycket olikt vad det en gång har varit?

Känslan av att vara nybliven singel är faktiskt rätt ovan men samtidigt så känns det skönt på något sjukt sätt. Jag kan inte sätta fingret på vad det är MEN det är som att jag behöver den här tiden för mig själv för att veta vad jag vill med livet och vad livet vill med mig. Visst har jag gråtit och känt mig väldigt ensam i den stora vida världen. Men såna gånger är det skönt att bara ligga och gråta ut i en kudde (psst glöm inte att torka kudden sen bara). Så ur många perspektiv så är det en förändring som påverkat mig som individ, vem jag är och vem jag kommer att bli. För jag har insett att jag inte kommer vara samma sorts person när allting kommer kring, jag kommer vara starkare än någonsin och vara redo inför framtiden igen.

Är då livet så olikt för var det då har varit en gång?

Ja det är klart livet är annorlunda, ingenting är sig likt, men hey, vem har sagt att förändring inte kan vara bra?

Nu är det dags att hitta mig själv.

Men....

Nu dags att sova.

Ciao!